Del 3 av Carlgren och Marton

I kap 7 står det att de diskuterats mycket i medierna om skolan och hur många som inte blivit godkända i grundskolan och att många lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg. Några frågor som kommer upp i mitt huvud är, har dessa barn fått tillräckligt med hjälp? Har läraren gjort allt som står i sin makt för att hjälpa eleverna? Ser man att en elev inte klarar av ämnet så har den faktiskt rätt till mer hjälp. Om den nu får mer hjälp så borde väl de flesta att uppnå målen på ett eller annat sätt. Kanske är det så att betyg inte är bra för alla, vissa kanske är mer praktiker än teoretiker.

Jag känner nu när jag läst ut Lärare av i morgon att man har fått en bredare inblick i lärarens roll. Man har ett väldigt stort ansvar både till samhället barnen och  föräldrarna som lärare. Har alltid tyckt att det är viktigt med behöriga lärare men känner nu när man läst att det är viktigare än man tror. Många obehöriga som är ute på skolorna och jobbar är säkert jätte duktiga personer och kan massa bra allmänbildade saker men de hör inte till skolan att bara vara det. Det är så viktigt som lärare att kunna lära ut på rätt sett, se individen för den personen den är och veta vad och hur man ska gå till väga i de situationer som man ställs inför. Detta tror jag inte att alla obehöriga lärare kan. Då hade de väl inte behövts en lärarutbildning. Om jag blir sjuk och ska gå till läkaren vill jag givetvis att läkaren har en läkarutbildning och klarat den. Hade inte varit trevligt att ligga på operationsbordet och låtit någon som inte vet vad den gör skära i en.

Alla är vi olika

Efter att ha läst del två i lärare av i morgon av Carlgren och Marton fastnade jag för några saker.

I kapitel 4 skriver de att den omöjliga frågan "Är klassrumsundervisning bättre eller sämre än ett individualiserat arbetssätt?" ofta kommer upp i den pedagogiska diskussionen. De här tycker jag är en jätte intressant fråga även om den nu är en omöjlig fråga. Man kan nog aldrig säga att det ena sättet är bättre än de andra. Mycket måste bero på gruppen, om de är ganska jämlika med varandra eller om de är på väldigt olika nivåer. Sen även hur läraren är och agerar. Själv tror jag att det är bra med blandad undervisning. I klassundervisningen kan man bla. ha större diskussioner och då lära sig utav de andra. Individuella uppgifter är också bra. Alla är vi olika och lär oss på olika sätt. Man kan ge lite uppgifter som kanske passar individen bättre. De som har de väldigt lätt för sig jobbar kanske lite fortare än andra och utan större hjälp. Dessa kan då få nya uppgifter som de kan vidareutveckla sig på medan de finns de som inte jobbar lika fort och kanske inte förstår lika lätt eller inte förstår alls och behöver enklare uppgifter, mer hjälp eller ett annat arbetssätt för att den ska förstå. Vissa lär sig bättre praktiskt och andra lär sig bättre teoretiskt. Ett annat sätt som jag tror är bra att lära sig av är genom lek på olika sätt. Lek kan ge så mycket, bla. att lära sig att vara i en grupp, hur man ska vara i en grupp och att man måste lära sig att dela med sig, lyssna och inte alltid bestämma. Man kan tex. ha olika mattelekar  gemensamt i klassen. Utan att barnen egentligen tänker på att de har matte så lär de sig ändå. De finns dem som tycker de är jätte tråkigt med matte  men kanske tycker att just "matteleken" som man leker är jätte rolig och lär sig utav den saker som de annars kanske inte gjort.

" Om du vill lära dig det och det, måste att du nödvändigtvis gå till väga på det och det sättet".

"Om du går tillväga på det och det sättet, kommer du nödvändigtvis att lära dig det och det".

Dessa två citat har jag tagit i från kapitel 5 (s.139). Eftersom vi alla är olika och lär oss på olika sätt så kan man inte lära alla allt. Vissa lär sig fortare än andra och vissa tar de längre tid för att lära sig. Många kan lära sig samma sak men på olika sätt. Man måste som lärare vara uppmärksam, lyhörd och se individen för den som den är så att den kan få den hjälp den behöver. Man kan heller aldrig tvinga någon att lära sig utan personen i fråga måste vilja ta till sig och lära sig. Hur ska man då som lärare kunna fånga allas uppmärksamhet och intresse? Det är inte ovanligt att de alltid finns någon eller några i klassen som inte tycker det man talar om är intressant. Jag hoppas att jag på utbildningen får lära mig hur man ska gå tillväga för att fånga uppmärksamheten hos eleverna.

Något annat som jag tycker är väldigt intressant är att läsa hur olika lärarna lär ut i samma ämnen fast på så olika sätt. Hur kommer detta sig egentligen att de blir så? Är de för att vissa tycker att vissa saker är mer viktiga än andra eller är de hur de själva uppfattar det. Gör de på de sättet som de själva förstår bäst eller gör de på det sättet som de tror är bäst? Jag får hoppas att jag kommer få svar på mina frågor längre fram.

Mitt första inlägg... testar...

Jaha då va de dax att börja blogga... är lite blandade känslor... Lycka till alla  nya bloggare!!!